Återhämtning, reflektion
Försöker återhämta mig så gott jag kan nu. Herceptinbehandlingen sätter igång på måndag och strålningen ett par veckor senare.
Firade midsommar med släkten, det var roligt men också väldigt intensivt. Jag var så trött när jag kom hem till Sthlm igen. En jobbig känsla, innan jag blev sjuk kände jag aldrig den tröttheten.
Jag försöker träna eller varje fall motionera varje dag. Och lägga upp en plan inför kommande sommarlov. Lillen ska vara ledig från förskolan i sex veckor (stängt på förskolan) och under samma period ska jag strålas varje vardag, 25 st. Så vi kan inte åka iväg hur som helst. Jag googlar efter dagsutflykter och annat skoj att göra i Sthlm med omnejd. Det finns såklart en hel del, men det känns jobbigt att vara så låst.
Igår var jag på ett förberedande besök inför strålningen. Gjorde min första tatuering, 3 prickar för att dom ska veta inställningen på maskinen.
Är lite nervös för brännskador och för att jag ska få "känslan av halsfluss" som sköterskan beskrev det, jag har ju haft känslan av just halsfluss senaste jävla halvåret av cellgifterna och det är jag så trött på.
Går igenom en del tuffa känslor när det kommer till min fd relation också. Det finns inte så mycket utrymme för sånt när man har cancerjäveln, man orkar liksom inte med så många andra känslor än sina egna. Hjärnspökena blir lite tuffare då och det är svårt att vara stark och förnuftig.
Det enda som spelar egentlig roll är min son. Han är mitt allt och jag vill ge han allt jag kan.
Trots en kommande tuff sommar för mim del ska jag göra mitt allra yttersta för att han ska få det så fint som bara möjligt, och det bästa är ju att vi har varandra och det är gott nog i så många avseenden. 💕
