Inlagd
Har inte orkat skriva något senaste dagarna. Blev väldigt sjuk och även inlagd på KS. Det var en av dom värsta upplevelserna i mitt liv. Min värld liksom föll ihop och jag har inte lappat ihop den än.
Allt gick så fort. Mådde bra under torsdagen, firade positiva resultat efter ultraljud och mammografin tidigare under dagen. Men vaknade på natten med frossa och feber. Sen gick det bara utför.
Åkte in till KS för provtagningar och kom inte hem därifrån.
Läkaren konstaterade feber, extremt lågt blodtryck (90/45), halsfluss och dåliga värden gällande vita blodkroppar.
En salig röra.
Lilleman fick vara hos farmor hela helgen.
Det gjorde ont i hjärtat av saknad men jag visste att han hade det bra.
Att vara inlagd var en helt ny upplevelse för mig. Och det var hemskt.
Alla andra patienter på avdelningen (både första och den jag sen fick byta till) var så jävla sjuka. Jag kunde knappt titta på dom.
Allra flesta hade blöja av någon anledning.
Cancern hade ätit upp all form av fett på kropparna och dom flesta såg mer döda än levande ut.
Jag kunde inte hantera det, så jag drog dom där tunna gardinerna om min säng och försökte skapa mig en bubbla.
Några av sjuksköterskorna kändes hårda och lite bittra, dom kom och stack och tog prover på mig utan att visa en min. Jag mådde så fruktansvärt dåligt.
När en sköterska sen frågade om mina hemförhållanden bröt jag ihop när hon stängde min gardin.
För jag hade ingen. Ingen förälder, syskon eller man som skulle komma på besök.
Ensamheten fullkomligt knockade mig och jag är fortfarande liggande.
Jag orkar inte skriva mer nu, för jag är inte riktigt redo än.
