När tröttheten slår till som en jävla slägga
Att ha "semester" med en 3.5 åring är oftast alldeles underbart, men också utröttande.
Bada, lekpark och full energi hela dagarna är tufft för en 38 årig cancerkropp.
Jag kämpar, går och lägger mig tidigt, har låga krav osv. Men jösses vad trött jag är. Och imorgon börjar strålningen..
Jag grät en skvätt i lekparken idag när ingen såg, tyckte så jävla synd om mig själv.
Drömmen om en kärnfamilj, som slogs totalt i spillror. Drömmen om en frisk kropp..
Ibland blir det för mycket.
