Nu lossnade det!
Förmiddagen var sådär, mycket bomull i huvudet och andra konstiga biverkningar. Men jag fixade att jobba hemifrån och att åka och handla.
Bestämde mig sedan snabbt för att ge mig ut på en rask promenad. På med träningskläder och ut i regnet. Och det var så skönt! Jag gick riktigt snabbt, jag hade väldigt arg musik i lurarna och jag grät, i över en halvtimme gick jag där. I ett helvetes tempo och med tårarna strilandes nedför kinderna. Riktigt skön känsla. Jag riktigt kunde känna hur det onda släppte och min egen hjärna fick syre till att vakna till liv igen.
Motion och frisk luft, kan låta klyschigt, men oj vad bra det funkar.
Nu jävlar ska det vara nerförsbacke till nästa omgång.
