Dagens tankar har mest fyllts av personliga relationsproblem. Jag våndas över att det ska behöva ta så mycket energi av mig just nu. Men så är det, livet stannar ju inte upp för att jag fått cancer.
Folk fortsätter att leva sina liv och allt snurrar på.
Jag träffas ibland så jävla hårt över den bittra verkligheten om att jag är ensam igenom den här skitstormen. Att när lillen somnat för natten är det lika bra att jag gör desamma. För jag har ingen som håller om mig och säger att allt kommer att bli bra.
Positiv upplevelse idag var att jag åt en halv semla.
