Lördag solsken och dagen efter
Mår 100 ggr bättre än igår. Lite speedad av kortisonet, men det tar jag som en positiv sak. Orkar utan problem vara ute mycket, leka med sonen och ha det bra.
Nu ligger vi och middagsvilar efter pannkakslunch. Lillen sover och snarkar rogivande bredvid mig, och jag kan titta på han i evigheter. Att jag och hans pappa lyckats skapa en sån fantastiskt liten individ. Han är mitt allt, min stora kärlek. För han kan jag flytta berg och spöa skiten ur hemska cancerceller som vill mig illa.
Solen ute värmde underbart, och eftermiddagen ska med tillbringas ute i solen. Känns nästan som vår i luften trots att det bara är i mitten av feb.
Ska även försöka mig på att maila direkt till min läkare. Blev lite förvirrad av det som sades sist, men ytterligare två cellgiftsbehandlingar och några sprutor efter? Var väl lite yr i mössan när jag var där.
