Alltid ensam..
Ännu ett väntrum. Idag ska jag träffa kirurgen för första gången och jag är för ovanlighetens skull väldigt nervös. På måndag ryker bröstet/brösten. Får svar på en stor pusselbit idag.
Det slog mig när jag sitter här på Bröstcentrum att jag i princip alltid är ensam. Idag saknar jag att ha någon vid min sida, hade gärna fått vara en trygg man, någon att hålla i när det blåser så att säga.
Min ensamhet genom behandlingen är självvald, jag skulle säkert kunna fråga en vän att följa med, men det blir oftast inte av.
Jag missar min sons första tandläkarbesök idag, det gör mig arg och ledsen.
Något som gör mig glad är att jag haft en fin påsk, varit med familjen och haft så skoj tillsammans med min son. Jag har jobbat och tränat flera gånger den här veckan.
Nu är det dags att ta tag i fysiken. Jag återhämtar mig sakta men säkert feån senaste cellgiftsbehandlingen. Och försöker ladda med en massa positiv energi till det blir dags för ytterligare två behandlingar med en för mig ny cytostatika, EC.
En sak i taget. Nästa operation, vilken det blir får jag veta inom närmsta timmen....
